Mitt i en vinterdröm
En spetsig vinkel tittar fram ur snön. Den vassa, geometriska formen skiljer sig tydligt från de runda bergen i det norska området Sirdal. Framifrån liknar huset mest av allt ett enkelt shelter eller kanske en liten jaktstuga. Men förvillar man sig till stugans långsida förstår man snabbt att den är betydligt större än så. Visserligen har stugan en bredd på endast tre och en halv meter, men längden på denna speciel- la bostad är hela tjugo meter.
– Den avlånga formen är resultatet av en naturlig önskan om att få ut så mycket som möjligt av den storslagna utsikten och om att utnytt- ja ytan optimalt, berättar arkitekten Ådne Trodahl och fortsätter:
– Genom att ge stugan en viss längd får man bland annat ett sovrum som kan vara helt åtskilt från den zon där man vistas mest under da- gen. Det skulle vara svårt att uppnå det med samma antal kvadratme- ter i en mer fyrkantig form.
Inspirerad av ett skepp
De speciella proportionerna påminner på många sätt om ett fartyg och hemmet präglas också av denna maritima inspiration.
– Stugan är tänkt och planerad som en båt. Man har funktionsväg- gen med hyllor och utrymme för förvaring, och så har man skapat små hytter med huvudrummet som utgångspunkt, förklarar Trodahl.
På det hela taget finns det inga stängda rum eftersom alla zoner är sammankopplade, men de kan ändå stängas av med någon av de fyra skjutdörrarna.
Multifunktionella rum
– Genom att använda skjutdörrar får man fem rum som kan fungera som ett. På så vis används allt hela tiden. När skjutdörren mellan allrummet och de övriga rummen är öppen upplever man rummet i hela dess längd. Det är en rolig egenskap att kunna se hela vägen rakt igenom ett hus på det sättet, tycker arkitekten.
Och även om stugan är smal, känns den aldrig trång. De stora ramlösa fönstren fångar konstant blicken med sin utsikt över de hukande fjällbjörkarna och antingen brusande vattenfall eller snöklädda fjäll, beroende på årstid.
Minimalistiskt och ärligt
Vi befinner oss i ett skyddat naturområde där den vilda naturen har företräde. Därför är det långt mellan stugorna och man har inte anlagt några vägar. Sommartid tar man sig hit med båt eller till fots, och på vintern är det snöskoter eller skidor som gäller.
Från skidspåret ser stugan minimalistisk och stram ut, men när man kommer närmare upptäcker man fasadens oregelbundna form, där plankorna tycks vrida och böja sig på väggarna.
– Detta är Norges egen naturliga resurs, använd på samma sätt som på 1600-talet. Man använder hela trädstammen, till och med barken kan man se rester av. Metoden är kanske varken raffinerad eller förfinad, men bidrar till att skapa ett ärligt och naturligt uttryck i fasaden, där varje planka är unik och skiljer sig från den bredvid, säger Trodahl.
Naturliga toner
För arkitekten var projektet inte minst en materiell uppgift. Hela stugan skulle vara i furu – från tak och väggar utvändigt till insidan av huset. Man har inte försökt tona ner träets struktur med lack eller bets, och generellt har både färg- och materialpaletten i huset fått gå i naturliga toner.
De specialsydda dynorna på den bänk och soffa som har integrerats i hemmets väggar har överdrag i grå ull, medan det rustika skiffergolvet i hallen är rostfärgat. Det mest färgstarka inslaget i hemmet är den obligatoriska väggbonaden med röda och orange nyanser som mormor har köpt.
På så sätt befästs dominansen av furu, men utan att hemmet känns vare sig enformigt eller trist, tycker arkitekten.
Tvärsnitt av en tall
– Det är kul att se hur många olika uttryck man kan skapa med sam- ma råmaterial, i alla olika sätt som man kan använda träet på – från bjälkar som går tvärs över taket till golvbrädor och skivor i plywood som förvandlas till hyllor och sittplatser.
Det resulterar i en bostad som visar hela tvärsnittet av en tall, säger Trodahl.