Betonghuset tornar upp sig över de andra husen på gatan och ger familjen en vacker panoramautsikt över staden.
Af– Det är helt klart en påhängsvagn som står parkerad, säger arkitekt Ådne Trodahl och erbjuder eventuella arkitektoniska upprorsmän i kvarteret något de kan rikta kritik mot.
För huset som han har ritat till sin familj kan, med lite fantasi, likna en jättetrailer som kopplats loss från en lastbilen. Att huset är annorlunda är i alla fall helt uppenbart. Själva tomten är inte heller A4 direkt.
Om du frågar en arkitekt hur byggnaden fick sin form handlar svaret alltid om tomten. Och mycket riktigt:
– Tomten är väldigt sluttande och vi ville använda den hela vägen upp för att få den här utsikten över staden och naturen. Huset är designat så att varje våning nyttjar olika delar av tomten. Betong var det mest rationella materialet för att skapa en konstruktion som kunde ge oss detta, menar Ådne.
Ådne Trodahl driver arkitektfirman Trodahl Arkitekter med bas i Sandnes. I detta projekt var han både byggherre och arkitekt.
Betongstrukturen tornar upp sig på sluttningen på ett sätt som skapar ett övertäckt rum på bottenplanet. Nedervåningen är 60 kvadratmeter, mellanvåningen 90 och den översta våningen 80. Huset ligger i ett etablerat bostadsområde i Sandnes i Norge.
Det uttalade målet var att skapa ett hus som var både innovativt och samtidigt designat med omsorg för kvarteret runtom.
– Det var en viktig aspekt att kunna anpassa sig till kvarterets villautveckling med grönskande trädgårdar. Vi valde därför ett ståltak och en smal huskropp som ger plats till det gröna.
I allrummet ligger zonerna på rad: kök med köksö, matplats och vardagsrum. Genom glasdörrarna i den västra änden av huset kommer man direkt ut i den egna trädgården.
Normalt brukar framsidan utgöras av den ena av husets långsidor, och det gäller inte bara för traditionella konstruktioner. Men i detta fall har huset placerats på tvären från sluttningen, så att den ena kortsidan är vänd ut mot gatan.
– Huvudgaveln är ansiktet mot världen, fastslår arkitekten.
I så fall ska den nedersta våningen betraktas som halsen, medan mellanvåningen bildar käken som svävar över parkeringsplatsen. De förskjutna våningsplanen bidrar till att ge huset en karaktär av ”cutting edge”, där byggnaden mer eller mindre ger fingret åt tyngdlagen. Men syftet var varken att imponera eller förbluffa. Designen var (återigen) ett svar på att tomten var smal och brant.
Trappan har placerats i den södra änden av huset. Byggnadens längd gjorde det möjligt att placera två raka trappor i förlängning. Fallskyddsnätet är av samma typ som används på plattformarna i Nordsjön och anspelar på arkitekturens industriella uttryck. Lösningen har tagits fram av Bergs Metall & Design.
Furugolvet har en värmande effekt i ett rum som annars präglas av betong, glas och stål. Matbordet består av rester av träplankor, löst placerade på bockar. Järnstolarna är från Slåke, pendlarna från IKEA och stengodset är från Pottemaker Simonsen i Sandnes.
Det översta fönstret på huvudgaveln är i panoramaformat och ger vardagsrummet en vidsträckt utsikt mot öster. De andra fönstren ger inblick i grannarnas trädgårdar och utsikt över familjens eget trädgårdsprojekt.
Köket i kolgrått har producerats av Egersund Møbelsnekkeri och har en aningen mörkare nyans än betongen.
Kökszonen ligger i husets västra del. Där kan du gå direkt ut i trädgården, trots att du befinner dig på den tredje och översta våningen.
– Vi har inga fönsterkarmar, utan har bara skurit ut hål i betongen som definierar öppningarna mot utsikten. Stilgreppet hjälper till att minska skillnaden mellan inne och ute och gör att betongen blir ännu tydligare. Det är rent och rått på en och samma gång.
Inga av komponenterna är prefabricerade. Hele huset är gjutet på plats och alla ytor har slipats.
– Allt sitter ihop. All elektronik och vattenburen värme har gjutits in från start och bakats in i betongen. Det har gett oss en slankare konstruktion, förklarar Ådne.
Köksmöbler, vägg och golv går alla i sin egen grå nyans. Annars är huset präglat av starka kontraster mellan ljus och skugga, hårt och mjukt, varmt och kallt. Krusen i munblåst glas är från Aiguafreda-serien, designade av Max Enrich, som säljs i butiken Rendezvous i Bergen.
Ingången till huset ligger på mellanvåningen, där vi även hittar ett barnrum, gästrum, tv-rum och badrum. Den vänstra väggen är täckt med limfog för att tillföra visuell värme. Trappen leder upp till allrummet och utsikten.
Här går fasad och byggmaterial hand i hand, som en modern arkitektonisk hyllning till de traditionella stenhusen eller timmerhusen.
Betongen präglar hela huset. Även invändigt. Som kompensation har man valt trägolv i allrummet på översta våningen, för att vara mer exakt handlar det om furuplank som limmats fast direkt i den gjutna betongen. På våningen under – där vi hittar sovrummet, barnrummet och hallen – har några av väggarna klätts med så kallade limfogskivor av kvistfri furu.
Badrummet är sparsamt inrett med vitt, fyrkantigt kakel på alla ytor. Fönstret strax under taket släpper endast in dagsljuset och erbjuder varken utsikt eller insyn.
– Vi har balanserat det varma mot det kalla. Man behöver material som utmanar betongen, som kan vara skoningslös. Tanken var också att använda material som vi inte behöver fixa med och som bara åldras på ett vackert sätt. Det här är inte ett hus som ska renoveras.
Innertaket under snedtaket går inte ens att renovera. De självbärande stålplattorna är ovanliga i bostadsbyggen, men vanliga i köpcentra, lager och idrottshallar, där taket omfattar stora ytor och kostnaderna ska hållas nere. Plattorna är perforerade, vilket ger en bullerreducerande effekt och bidrar till god akustik i ett rum som i övrigt domineras av hårda ytor. Ovanför köksområdet har man byggt en mezzanin, som nås via en nedtagbar stege.
En grov och rå estetik genomsyrar hela huset, men taket i sovrummet har klätts med träpaneler för att skapa en lite varmare känsla.
I resten av allrummet är det luftigt och öppet ända upp till nock.
– Det skapar en fantastisk rymlighet i bostadsytan. Man blir överraskad när man kommer upp och upplever att det är så generöst, anser Ådne.
”Uppleva” är nog nyckelordet, för rummet är relativt smalt. Det skulle snabbt bli trångt med stora djupa soffor här inne.
– Det finns plats för en soffa och stol, men det känns ändå rymligt!
Betonggolvet flyter problemfritt in i sovrummet från korridoren, och skjutdörren är öppen dagtid för att öka rumskänslan och förlänga siktlinjerna. Lampan på golvet är från Ferm Living.
