Läs om instagrammaren Elisabeth Heiers tankar bakom hennes vackra och minimalistiska hem.
Af
Elisabeth Heier är en sann historieberättare. Hennes hem är historien om att hitta sig själv.
Små rum kräver genomtänkt möblering – vilket är Elisabeths favoritutmaning. I hallen finns en spegel från Menu och Butterfly-pallen av Sori Yanagi för Vitra.
Elisabeth Heier har över 100 000 följare på Instagram, som hon bedriver som ett estetiskt projekt vid sidan av jobbet som fotograf och visuell historieberät- tare. På båda ställen är stilen renodlad och avspeglas i hennes hem.
Elisabeth bor i en lägenhet från slutet av 1800-talet i stadsdelen Grünerløk- ka i Oslo. Takhöjd, fönster, lister, stuck och rosetter är tidstypiska. De gamla trägolven hade redan bytts ut när Elisabeth flyttade in, men hon ersatte den slitna 80-talsparketten med något som ligger närmare det ursprungliga: massiva trägolv i gran.
Hon har även tillfört sitt hem tidstypiska dubbeldörrar, vilket bidrar till att förstärka det tidlösa intrycket. Kort sagt är Elisabeths lägen- het en målarduk i nyanser av vitt, beige och brunt – med inslag av svarta kontraster. Här finns långa linjer, tydliga texturer och framhävt formspråk.
Vardagsrummet är en målarduk i nyanser av vitt. Soffan från Menu är Elisabeths mjuka famn efter långa arbetsdagar, medan mattan från Ferm Living håller fötterna varma. Soffbord i marmor från Menu med skulptur av Abid Javed från Houz. Över soffan hänger ett av Elisabeths egna verk, lampan är från Anour. Väggen är målad i nyansen 9918 Klassisk vit från Jotun.
Lätta linnegardiner från Astrid låter ljuset strömma in. Gardinerna skärmar av mot drag och tillför rummet mjukhet. Skulptur av Abid Javed från Houz
Om man ska ta uttrycket ”visa mig ditt hem och jag ska säga dig vem du är” på orden skulle det vara enkelt att säga att Elisabeth är minimalist. Perfektionist. Lite otillgänglig, kanske ytlig.
Men det skulle vara att missförstå något grundläggande. Då har du inte tittat efter ordentligt.
– Många uppfattar minimalism som något kallt och hårt, men jag ser mitt hem som varmt och mjukt.
Hon ser rundade hörn, mjuka textilier och nyanser av vitt som brutits mot ett varmare uttryck. Ändå är det ett obestridligt faktum att det inte precis svämmar över av möbler, dekorationer och färger i hennes hem. Det är, om inte minimalistiskt, så dämpat och noggrant genomfört.
– För mig är det viktigt vad jag omger mig med, både för att jag vill ha saker som skänker mig glädje och för att tänker mycket på hållbarhet, social profil och historia.
Elisabeths pappa har byggt skåpet i douglasgran. Förutom hennes kärlek till bra hantverk bidrar möbeln även till att ge rummet en känsla av omsorg. Bilderna har hon själv tagit.
Matbordet fick Elisabeth tillverkat till sin förra bostad och det är en av få saker hon har tagit med sig därifrån. – Jag tycker inte om att byta ut möbler, men eftersom jag flyttade från en stor villa till en liten lägenhet var det nödvändigt att skaffa en del nytt. Matbordet tyckte jag dock väldigt mycket om, så jag har snudd på designat köket runt det. Det är perfekt att arbeta vid och rymmer många middagsgäster, säger hon. Tekanna från Kollekted By, fat i förstenat trä från Odem Atelier.
Föremålen betyder något och därför ägnar jag mycket tid åt att hitta rätt saker. Allt jag äger ska lösa en praktisk uppgift, passa in i helheten och samtidigt pryda sin plats i sig själv, säger hon.
Och så börja vi närma oss svaret på frågan vem Elisabeth Heier är. Inte mini- malist, utan essentialist. Hon skalar bort för att nå in till kärnan; till sanningen – något äkta och uppenbart. Raka motsatsen till ytlig och otillgänglig.
Elisabeth flyttade köket när hon renoverade. Här var det tidigare ett matrum. – För mig kändes tillgången till balkong och vardagsrum mer naturligt för ett kök, säger Elisabeth. Köksskåpen i mörkbetsad bambu med Silestone-bänkskiva är från Ask og Eng. Lampor från Atelier Areti och Wire Chair-matstolar från Eames/Vitra. Väggen är målad i färgen 1928 Sommarsnö från Jotun – precis mitt emellan vitt och grått med ett litet stänk av gult.
– Jag blir allra gladast av feedback som handlar om den känsla som mitt ar- bete ger mottagaren. Då känner jag att de ser vad jag har försökt förmedla. Ofta handlar mina bilder inte alls om saker, såvida det inte handlar om ett jobb så klart.
– För mig är fotografering avkoppling och meditation. Jag går ut med min kamera och glömmer tid och rum. Då handlar det om ljuset, om former och oväntade historier i detaljerna, berättar hon.
Och när hon kommer hem är det inte till essensen av design, hantverk och hållbarhet. Hon kommer bara hem.
– Det viktigaste är att jag har en lugn och skön plats att varva ner på. Jag vill vara omgiven av rofylldhet.
Foto är både arbete och meditation för Elisabeth, som ofta förenar dessa två känslor, vilket gör att hon uppnår en konstnärlig kvalitet i produkterna hon skapar i sitt arbete.
Det är ett önskemål hon arbetar hårt för att uppnå och så vitt vi kan se är det precis vad hon har lyckats med. Det handlar inte om minimalistisk perfektionism, det är en inblick djupt in i hennes själ.
Elisabeth Heier är naket och ärligt närvarande i både sitt hem och sina bilder.
Även om Elisabeth bor ensam varannan vecka och annars delar lägenheten med sina två barn, är sovrummet hennes privata grotta. Sängkläderna i ekologisk bomull från Abate gör det till en ren njutning att krypa till sängs, och ljuset från nordväst förgyller tiden i sängen en stor del av året. Stol från Vitra, gardiner från Astrid.
Badrummet är helrenoverat, och istället för traditionellt klinker har Elisabeth valt ett golv i pastellone, en italiensk marmorputs. Väggarna är målade i färgen 1024 Tidlös från Jotun. Skåpet under handfatet kommer från Montana, lampan från &Tradition och sidobordet från Ask og Eng. I fönstret ligger en bit magmabergart från Lundhs, ett minne från ett fotojobb, samt står ett doftljus från ByRedo.
