Gadgetexpert: “Livet är helt enkelt för kort för ful teknologi”

Min smarta lägenhet

Som en av Nordeuropas ledande gadgetexperter får man aldrig göra avkall på automatiseringar av hemmet.

Möt Torben Vognsen som bor med sin sambo på 89 m2 i Köpenhamn. Här är det de många små sakerna i vardagen som styrs av smarta skärmar och mobila enheter.

Här går han igenom, rum för rum, hur han har renoverat sitt hem och tänkt in ny teknologi överallt.

Teknologi som en naturlig del av hemmet

När jag tänker på teknologi, kan jag inte låta bli att tänka på allt det jag själv växte upp med på 80- och 90-talet: en stor klunsig tjockteve i hörnet av vardagsrummet, en stereoanläggning som var som ett flervåningshus och – om man var mycket avancerad – VHS-spelaren som till och med kunde programmeras för att spela in program.

Min mamma ägnade många månader av sitt liv på att försäkra sig om att hon spelade in alla avsnitt av Glamour och sedan satt hon och spolade fram och tillbaka i dessa.

I dag finns teknologin överallt i vår vardag och därför av naturliga skäl även i våra hem. Och i mitt hem säkert i högre utsträckning än i de flesta andras.

”Okej, Google, godmorgon”

Jag är precis färdig med renoveringen av vår lägenhet på Vesterbro och här har jag använt massor av ny teknologi. Kanske så mycket att mamma får sig en chock när hon kommer på besök och ska försöka tända lampan, skruva upp värmen eller dra för gardinerna.

Men det bästa av allt är att man i stort sett inte kan se alla de många saker som nu har blivit automatiserade. Jag vinnlägger mig nämligen om att modern teknologi ska finnas, men inte synas.

Gardinerna liknar vanliga gardi- ner, hemmabioanläggningen syns först när det är dags att se på film, Google-enheterna är dolda i skåpen och lamporna liknar ... lampor.

Livet är helt enkelt för kort för dålig teknologi, men det är häftigt att kunna säga: ”Okej, Google, godmorgon” och se hur gardinerna dras från automatiskt.

Teknologin kan krångla - men frukta ej

Trots mina tekniska grundkunskaper och tidigare erfarenheter av installationer av olika produkter kan även jag råka ut för problem med installationer hemma. Inte fysiskt – det är nästan alltid lätt att installera sakerna rent fysiskt, men programvaran kan krångla.

Till exempel hade jag problem med att Google Assistent plötsligt kom helt ut ur synk, vilket innebar att ett kommando togs emot och behandlades av flera enheter i flera rum. Det medförde ett fruktansvärt oväsen av flera Google Assistenter, som bekräftade kommandot och nekade att utföra den på en och samma gång.

Jag tvingades ”ta bort mitt hem” i Google Home-appen och börja om från början – och nu fungerar allt bra igen. Men det är en viktig sak att tänka på, att man ska ha en viss teknisk nivå för att automatisera sitt hem. Icke desto mindre blir det lättare och lättare och problemen färre och färre.

Den osynliga biografen

Egentligen var det inte meningen att det var det vi skulle göra – från början hade vi tänkt oss en helt vanlig teve, men när vi började inreda rummet såg vi att soffan (en stor, nyinköpt hörnsoffa) tog upp väldigt mycket plats i det relativt lilla rummet. Men vi ville inte ha någon mindre soffa och vi har ofta gäster så vi behövde sittplatserna. Därför tvingades vi hitta en annan lösning. Till slut uppstod möjligheten att skapa en hemmabio genom att placera projektorduken framför fönstret.

Intill vardagsrummet ligger vår walk-in-closet som vi också höll på att renovera. Genom att ta upp ett hål i väggen och sätta upp en hemmasnickrad hylla under taket kunde vi dra in projektorn nästan helt i garderoben. På så vis kunde vi se till att den omgavs av massor av luft samtidigt som vi slapp höra den och möjlighet till en enorm bild på duken som rullas ner framför fönstret.

Allt är installerat så att ett kommando till Google (”Okej, Google, se film”) aktiverar duken som rullas ner, ljuset dämpas och gardinerna bakom duken dras för. Vår plan är egentligen att på sikt fixa en riktig mörkläggningsrullgardin i fönstret – den nuvarande gardinen blockerar nämligen ljudet från den soundbar vi har monterat under fönsterkarmen.

Projektorn är tillräckligt ljusstark för att kunna användas dagtid, så länge det inte är något direkt solljus och den levererar 4K-kvalitet (eller i varje fall emulerar den 4K, om den får en 4K-signal, och det är inte många som kan se skillnaden) och den är även i övrigt väldigt imponerande, sett till priset. Faktiskt skulle jag hävda att väldigt många i dag borde överväga en projektorlösning istället för en vanlig teve – priset är inte så mycket högre än en bra teve, men upplevelsen blir mycket större.

Inredningen är generellt inspirerad av 50-talet, något som framhävs av det lilla, fräcka barskåpet – vi älskar denna tidsperiod och den trivsamma stämningen som fanns i dåtidens inredning.

Köket med gott om kraft

Det finns helt enkelt aldrig tillräckligt många eluttag och de är alltid dåligt placerade. Därför har jag sett till att det finns hela nio eluttag runtom i köket – inklusive fyra där köksapparaterna normalt står. Kökets färger – de gröna nyanserna – har för övrigt inspirerats av den nya tunnelbanestation Fredriksbergs Allé som ligger endast några få hundra meter från vår lägenhet.

Klinkerplattorna på väggarna på stationen har flera olika gröna nyanser vilket jag tycker är härligt livsbejakande samtidigt som det ger en känsla av natur – mitt i Vesterbro. Knivmagneten bidrar lite till samma känsla.

Köksluckorna är av återvunnen plast vilket tilltalade mig eftersom jag älskar saker som ser nya ut och känns nya, men som är tillverkade av återvunna material. Givetvis älskar jag även färgen, en läckert olivgrön nyans.

Förutom eluttagen på väggen har jag även fått ett par extra uttag för laddning av mobiler och andra USB-enheter – både med den gamla USB-standarden och den nya USB-C vilket ger flexibilitet: jag kan till och med ansluta min platta direkt till vägguttaget utan extra strömkabel. Det är superpraktiskt att ha direkt vid köksbordet.

På väggen vid dörren som man oftast kommer in genom, sitter en liten skärm från Niko som styr både belysning, temperatur och gardiner i rummet. Ljuset kommer från en lampa på vilken det även sitter fyra spottar – på så vis kan man vid behov både skapa en bra mysbelysning och få bra arbetsbelysning ner på spishällen. Den har för övrigt inbyggd utsugning så att vi slipper en fläktkåpa på väggen.

Eftersom det inte finns mycket plats för en teve har vi stället valt att investera i en som ser ut som konst – i alla fall när vi har gäster. Den ”lilla” 43 tums Frame-teven kamouflerar sin funktion enastående bra och det händer ofta att gäster tror att den är en ”äkta” tavla.

Mörkt som natten

Så när vi ändå var igång med att renovera var det också dags att se till att fixa det mörker i sovrummet som jag alltid har drömt om. Det gjorde vi med hjälp av mörkläggningsgardinen som effektivt stänger ut allt ljus. Allt som krävs är kommandot: ”Okej, Google, godnatt” så dras gardinen för automatiskt. Samtidigt har vi målat rummet i en riktigt mörkblå färg – både för att det lär vara en väldigt bra och avkopplande färg i ett sovrum och för att det bidrar till att dämpa ljuset ordentligt. Faktiskt har vi upptäckt en extra fördel med den mörka färgen: om någon av oss inte kan sova och tar upp mobilen, väcks inte den andra av ljusreflektionen, vilket annars kan vara ett problem – framförallt i ett sovrum.

Den stora sängen var ett måste och även om den kostade en hel del är den värd vartenda öre – trots allt tillbringar vi ju rätt mycket tid i sovrummet. Och så kan den, så klart, styras från mobilen via en liten låda under sängbotten.

På väggen har vi ytterligare en Frame-tv som kan kamoufleras som en tavla. Här är det mer tydligt att det verkligen handlar om en teve, för möbeln under signalerar det. Men i gengäld är det praktiskt att kunna dölja sin soundbar bakom tyg och ändå få ett riktigt bra ljud.