Som nymfer de drager

Den nyutbildade keramikern Esben Kaldahl fascineras av människors förhållande till objekt. Sina senaste keramikfigurer kallar han nymfer, och deras annorlunda ytor och strukturer lockar folk att studera dem på riktigt nära håll.

På en bakgård nära Nørreport Station i Köpenhamn döljer sig en liten verkstad. Här formges Esbens förtrollande figurer.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad

Dina senaste keramiska figurer kallar du för nymfer. Vilka tankar ligger bakom det namnet?

– Nymfer är till sin natur förföriska och min avsikt med skulpturerna var just att skapa förföriska väsen – något som skulle locka folk närmare och bjuda in till att studera dem på nära håll. Det har skrivits många myter om nymfer och det jag verkligen gillar med dem är att de är till hälften människa till hälften objekt: Dryader är träd och oreader är berg osv. Skulpturernas formspråk rymmer samma spänning mellan kropp och objekt.

Du är fascinerad av människors förhållande till objekt – samlare, religiösa objekt, fetischism osv. Varför tycker du att det är så intressant?

– Den attraktion vi känner när vi till exempel faller för besynnerliga saker från en loppis är ofta mycket omedelbar. Jag tror att många kan känna igen den känslan när en sak tilltalar en. För mig är det rätt märkligt att vi kan uppleva någon slags kemi med ett objekt. Det påminner ju lite om en förälskelse. Jag har alltid varit fascinerad av föremål och samlat på alla möjliga saker. Med tiden har jag blivit mer medveten om vad det är som gör att en sten är mer värd att samla på än en annan. På så sätt har jag lärt mig att värdesätta sakers olika egenskaper som deras proportion, form, textur eller färg. Min passion för saker drev mig till att studera keramik och nu formger jag mina egna objekt. Den barnsliga glädjen i att hitta en extra mjuk och rund sten eller att hitta ett ovanligt kort i en hög av kort är alltjämt närvarande i mitt arbete. Ibland upplever jag den när jag öppnar en ugn eller modellerar en skulptur som jag känner fungerar.

Esben Kaldahl i sina arbetskläder utanför sin verkstad.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad

Vad tror du det är som gör att vi människor har denna speciella attraktion till vissa objekt?

– Det är en mänsklig grundinstinkt att vara nyfiken på saker runt omkring oss. Samtidigt är det även en del av vår psykologi att tillskriva objekt ett känslomässigt värde. En sak kan påminna oss om en person, en känsla eller en situation, och även det som är synbart värdelöst kan få en enorm betydelse. Jag vet inte om det är något som folk är särskilt medvetna om, men tittar man på sakerna som vi omger oss med i våra hem så är de ofta förknippade med en massa känslor. Vårt förhållande till objekt är indränkt i affektion och arvet från diverse erfarenheter. Det gör att olika saker kan vara lockande, men även frånstötande, för oss.

Du har valt keramiken som din uttrycksform. Varför just keramik?

– Med tiden har jag arbetat med en rad olika material, men det är helt enkelt något med leran och den keramiska processen som jag älskar. Med leran känner jag mig mer fri att leka och experimentera än om jag skulle skapa exakta konstruktioner i trä. För det andra vilar det något magiskt över bränningen av keramik. På ett sätt överlåter jag en del av arbetet till ugnen. Oavsett hur mycket man förbereder sig händer det nästan alltid något oväntat när man öppnar ugnen efter en bränning. Det är både galet frustrerande när något som man ägnat veckor åt att skapa går i bitar och tvärtom, helt fantastiskt, när man i gåva får en färg man inte väntat sig eller när glasyren har utvecklats till något nytt och sällsamt. Den känslan är nästan oslagbar.

Urval av Esbens arbete.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad

Kan du berätta lite om din teknik?

– Jag modellerar nästan allt jag skapar för hand. Jag älskar när keramik är lite oregelbundet och innovativt. Sådan keramik har en energi i sig som man inte får när det gäller drejad eller gjuten keramik. Kanske är mina ögon bara trötta på att titta på massproducerade former, men jag vill gärna betrakta något som är helt sitt eget och som är omöjligt att upprepa. När jag ser en nybörjare modellera för hand blir jag helt fascinerad av föremålet som det resulterar i, eftersom det är så omöjligt och speciellt att jag aldrig skulle kunna efterlikna det. Vid glaseringen av mina föremål strävar jag efter att sammansättningen ska vara sådan att glasyren utvecklas och förändras under bränningen. På så sätt överlåter jag en del av mitt uttryck åt slumpen.

All Esbens keramik är modellerad för hand eftersom han älskar det oregelbundna och innovativa uttrycket.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad

Vad är det med dina ytor och glasyrer som tilltalar människor?

– Vi människor är väsen med högt utvecklade sinnen och som sådana bombarderas vi med intryck och avläser vår omvärld på millisekunder. Vi kan identifiera objekt blixtsnabbt, för det skulle vara väldigt opraktiskt om vi var tvungna att ägna två minuter åt att studera en kaffekopp innan vi kom fram till att vi kan dricka kaffe ur den. Ofta kör man på autopilot genom den här världen av saker och ting tills man plötsligt stöter på något som man inte kan förstå. Det får oss att stanna till eftersom det stör oss att vi inte kan avläsa och kategorisera det. Genom att arbeta med semiabstrakta former som skulle kunna likna ett djur, kanske en kropp, kanske ingenting, kan man fånga människors uppmärksam- het. Om formen dessutom har speciella detaljer – det kan vara en knottrig ytstruktur, ett mönster, ett färgspel osv. – så fungerar det som en inbjudan till att komma närmare och studera detaljen på riktigt nära håll. På så sätt lockar objektet dig till sig. Min förhoppning är att mina nymfer kan bidra till att få människor att fundera lite över varför vi blir så fascinerade av objekt.