

Alvar Aaltos enastående konstmuseum i Aalborg fyller 50 år. Följ med oss in i ett arkitektoniskt mästerverk, där vi visar upp ny och klassisk design i nya kombinationer.
AfDen 8 juni 1972 öppnade Nordjyllands Museum i Aalborg – och så här 50 år senare kan man konstatera att staden inte bara fick en ny byggnad, utan ett arkitektoniskt storverk av internationella mått. Det är det enda museum som den världsberömda finske arkitekten Alvar Aalto har ritat.
Under 1950-talet föddes tanken om att bygga ett museum som kunde leva upp till stadens växtvärk och egenvärde. Det resulterade i att man 1957 utlyste en tävling och denna vanns av bidrag nr 491 1 1. När namnhemligheten bröts kunde man konstatera att Alvar Aalto och hans partner, hustrun Elissa Aalto och den danske arkitekten Jean-Jacques Baruël stod bakom det vinnande bidraget.
Under de nästföljande tio åren skulle man hitta finansiering – projektet blev allt dyrare och det var bråk om material och detaljer mellan arkitekter och byggherre. Men så till slut, 1968, var budgeten på plats och även om själva byggprocessen hade beräknats att ta lite över två år, blev det i realiteten mer än fyra. Men så en sommardag 1972 kunde man slå upp dörrarna till ett pampigt hus byggt i marmor och med amfiteater som bar tydligt vittnesbörd om Alvar Aaltos så kallade ”vita period”.
När han och de andra arkitekterna ritade byggnaden var Alvar mycket inspirerad av klassisk grekisk arkitektur. Detta vittnar inte bara amfiteatern i skulpturparken om, utan även byggnadens inre med pelare och ett gudomligt takfönster, som i ett tempel. Inte alla invånare i Aalborg älskade resultatet.
En del tyckte att det blivit för dyrt och andra hyste misstro mot modern konst. Men mer professionella kritiker hyllade byggnaden och kallade byggnaden den för ett mästerverk – blandat med vissa internationella kritiker, som beskyllde byggnaden för att vara en anakronism och ”en vit elefant”. En tidstypisk approach till arkitekto- niska byggnader, som förnämt byggts i marmor och som har en relativt sluten framtoning gentemot besö- karen.
Idag är det dock svårt att hitta kritiska röster mot KUNSTEN, som museet heter.