Ett intresse från barndomen

Ända sedan barndomen har formgivaren Sara Martinsen varit intresserad av naturfibrer, plantor och växter i deras råa, obearbetade form – och näs- tan lika länge har hon grubblat över om denna fascination skulle kunna bli ett levebröd. Det skulle dock gå flera år innan den vuxna Sara helt hängav sig åt den mångfald av nedbrytbara växtfiber, som alla förtäljer sin egen his- toria om jordens rikedomar och skröplighet, och som också bidrar till att damma av gamla kunskaper och hantverk.

– Växtfibrer är fascinerande, förgängliga och nedbrytbara, och det är smart att använda växtfibrerna som en förstärkande fyllning vid isolering av hus eller när man vill minska mängden betong. Det är heller ingen dum idé att titta på växtfibrer vid textilproduktion eller som alternativ till skum- gummi i möbler. Följdfrågorna som uppstår blir då vilka fibrer, hur och vilka mängder. Så snart vi har skaffat oss gedigen och underbyggd kunskap om växternas olika egenskaper kan vi titta på hela värdekedjan och ställa rätt frågor, menar Sara. Hon tror att när vi väl förstår naturmaterialens många olika kvaliteter och hantverket bakom tillkomsten av produkterna vi omger oss med, kommer vi även att få större respekt för den tid och de krafter som har lagts ner på processen.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad

Vattenpest, bladvass, jute, kenaf, bambu och tencel är bara några av de många olika fibrer som Sara förvarar sitt sinnesmättade materialbibliotek.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad

Design som lämnar utrymme för naturen

– Jag gillar tanken på att vi ska hitta en mer ödmjuk plats i hela systemet och lämna utrymme för naturen och biodiversiteten. Samtidigt ställer jag mig själv frågan om designbranschens roll och ansvar. Jag vill personligen gärna hitta en bättre balans i mitt arbete, där mitt skaparbehov inte bara medverkar till det i förlängningen skapas ännu mer sopor, förklarar Sara. Hon anser egentligen inte att det är någon mission hon är ute på, utan det är mer en arbetsmetod där hon vill presentera vissa lösningar.

Saras väg till fiberriket har också lett henne längs mer konventionella stigar. Så snart hon blev färdig möbelformgivare 2006, grundade hon en egen designstudio tillsammans med kollegorna Morten Kjær Stovegaard och Bo Strange. Men redan efter ett par år tackade Sara ja till en position som designstudiochef hos Søren Rose och därefter hos Johannes Torpe Studios. Det blev en tid av internationella uppdrag, kundkontakt och full fart framåt tills hon 2016 valde att gå sin egen väg igen med Studio SARA. Det blev ett antal år med stora uppdrag för ett kinesiskt designföretag, resor och ett möte med ett både fascinerande och skrämmande land med stora kontraster, men även en hantverkskultur som hon blev förtjust i och som återigen riktade fokus mot materialexperimenten.

När Sara är ute i naturen samlar hon alltid växtfibrer, oavsett var hon är – både i Danmark och utomlands. Sedan experimenterar hon med former, strukturer och ytor och samlar kunskap om de enskilda fibrernas begränsningar och visuella uttryck.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad

En genomträngande kulturchock

– Kina var på alla sätt en kulturchock. Jag besökte jättestora städer där man inte hörde ett enda fågelläte, och jag tror det var då det gick upp för mig att vi inte kan undvara det sinnliga och det taktila, förklarar Sara, som inte tvekar att kalla sig själv för materialnörd och som är övertygad om att vi tänker klarare när vi får lov att varsebli.

Det geniala hos växtfibrer är, enligt Sara Martinsen, att de är vackra, förgängliga och nedbrytbara. Fibrerna har en enorm potential, och den danska formgivaren har vigt sitt arbetsliv åt att utforska varje enskild växts inneboende möjligheter att ingå i design, arkitektur och konst.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad

Sara har samlat ihop ett omfattande materialbibliotek och vill gärna dela med sig av sina kunskaper om fiberriket – både som formgivare, rådgivare och föredragshållare. Det blir även tid över för att omsätta växtfibrer- na till konstverk.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad

Kreativ balansgång

Idag fyller växtfibrerna otroligt mycket i Saras universum – både rent konkret och mentalt. Hon samlar och experimenterar och är hela tiden på väg mot ett mål som konstant flyttar sig. Några av materialen slutar som dekorativa verk, utan att Sara för den sakens skull uppfattar sig själv som konstnär i traditionell bemärkelse.

– Jag betraktar egentligen mig själv som materialförmedlare och jag är glad om jag kan få andra att förälska sig i mina alster. Som formgivare vill jag självklart gärna formge möbler, brukskonst med mera, men fokus ligger i hög grad på materialen och min önskan om att skapa ett sinnligt och este- tiskt materialbibliotek, förklarar Sara, som samlar växter från när och fjärran och därefter experimenterar med former, undersöker strukturer och ytor och hittar in till styrkor, begränsningar och visuella uttryck.

– Vissa växtfibrer kräver mycket vatten – både i samband med odling och efterföljande bearbetning. Vissa kräver kemi för att kunna mjukgöras och vissa är sköra och måste blandas med andra fibrer för att få styrka. En del lämpar sig för byggen, andra för textilier, förklarar Sara, som just nu äg- nar mycket tid åt kenaf (Hibiscus cannabinus), en malvaväxtart som odlas i bland annat Kina och Indien. Den blir upp till sex meter hög och når sin fulla höjd på endast fyra månader. Stjälkarnas fibrer kan användas till framställ- ning av papper, fiberskivor till exempelvis bilindustrin, mattor och golvbe- läggning. Kenaf genererar tre till fem gånger mer fibrer per jämfört med en motsvarande skogsyta och binder mer CO2 än regnskogen.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad

Materialens intressanta komplexitet

Även om hon är förtjust i naturfibrer så är Sara inte blind för att det också finns problem förknippade med odlingen av flera av dem. Det gäller till ex- empel Tencel-fibrer, även kallat lyocell, som används mycket i textil- branschen som ett alternativ till bomull. Tencel framställs av cellulosafibrer från gran, bambu, bok eller eukalyptus. De sistnämnda, som odlas i stor skala i Portugal, är snabbväxande, men har exempelvis inte samma rotnät som de gamla korkekarna. Det medför jordskred och utarmning av jorden, och det är ett bra exempel på att även en bra gröda kan ge negativa bieffek- ter om produktionen inte regleras och man säkerställer bättre biodiversitet.

– Det är just den komplexiteten som gör det så intressant att ägna sig åt växtfibrer. Inte heller här finns det entydiga svar och därför är man tvungen att vara generös och dela med sig av sina insikter, anser Sara, som hoppas att hon kan fortsätta längs detta spår som hon tycker känns meningsfullt. Hon drömmer om att resa ut i världen och samarbeta med lokala konst- hantverkare, men också en vision om att visa upp sina alster i större skala. Tills vidare har man fått upp ögonen för henne i Japan, där hon via danska Norm Architects har kommit i kontakt med Karimoku Case Study som har introducerat hennes verk för japanerna.

– Japanerna har en mycket stolt hantverkstradition och det är väldigt sti- mulerande och utvecklande att samarbeta med människor som helt intui- tivt har en känsla för naturens material.