Mie Mørkeberg har kastat sig över keramik som uttrycksform, vilket skapar vissa hinder som positivt utmanar hennes kreativa process.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad

Den våta leran fångar det undermedvetnas mörka berättelser

Den danska bildkonstnären Mie Mørkeberg har kastat sig över keramik som ett nytt medium för sin dystopiska, fabulerande konst.

Mies konstnärliga värld har sin utgångspunkt i drömmar och science fiction, medan hon finner sina inspirationskällor i vardagen, politiska agendor och det dystopiska. Just nu arbetar hon på sin första stora soloutställning, Kryptomania, som kommer att visas på Trapholt från 21 januari 2021.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad

Förutom den mer traditionella målarduken, målar du nu på krukor. Varför?

– Jag har alltid varit nyfiken på olika medier och material och har provat på en mängd olika saker. Jag har dessutom flera duktiga kollegor som skapar keramik och plötsligt erbjöd sig möjligheten, eftersom jag kunde få hjälp av en skicklig keramiker. Han heter Bjarne Puggaard och han drejar, glaserar och bränner krukan åt mig. När man gör det på det här sättet handlar det ju mycket om att hitta någon man känner förtroende för och som är väldigt skicklig. Det är viktigt att man ömsesidigt tar varandra seriöst när det gäller bådas konstnärliga tillvägagångssätt. Och Bjarne – han är helt enkelt bäst!

Krukorna drejas av keramikern Bjarne Puggaard, därefter målar/skrapar Mie sina motiv i leran och avslutningsvis ansvarar Bjarne för att glasera och bränna dem.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad

Vad betyder det för din konst att du nu även uttrycker dig på keramik?

– Som målare är det alltid väggarna som gäller och rent utställningsmässigt tycker jag att det är fint att man även kan ha något på golvet – att man kan uttrycka sig spatialt och inte bara i ytor. Dessutom finns det något hos krukan – det här med att man kan gå runt den och liksom berätta en historia genom den. Det kan ju hända två helt olika saker på varsin sida av krukan, så att man får lust att gå på upptäcktsfärd i den. Jag arbetar ju mycket med mytologiska figurer och på det sättet är det också en referens till både romerska och egyptiska traditioner där man dekorerade krukor med berättelser.

På vilka sätt ändrar keramiken ditt konstnärliga uttryck?

– Man kan ju fortfarande se att det är mitt uttryck, men det händer ändå några saker: Motivet blir enklare och det är svårare att styra färgerna efter- som man inte vet hur de ser ut när de blir brända. Och när krukan väl är bränd finns det ingen återvändo. Den där omedelbarheten som präglar keramik gillar jag. Det är som att leran tar över. Det är ett mer svårkontrollerat material att arbeta med. När jag målar på en målarduk händer det ibland att jag slutar för sent. Jag vill hela tiden rätta till. Med keramik kan jag inte fortsätta på samma sätt. När jag får in krukan på verkstaden så är leran våt och läcker att arbeta med. När man lagt på en massa så torkar den in mer och blir hårdare. Det är en automatisk tidsbegränsning som ökar intensiteten och fokuset.

I Mies ateljé hittar man massor av böcker med konst av bland annat Edward Burne-Jones, James Ensor, Marlene Dumas, William Blake, Frida Kahlo och Edvard Munch. Fragment från dessa kopplas samman med element, berättelser, känslor och bilder från Mies omgivningar och sedan passerar alltsammans igenom hennes system och ut i hennes helt egna dystra värld.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad

Tematiskt utgår dina verk från drömmar, science fiction, vardag, politiska agendor och det dystopiska. Hur stöder keramiken det?

– Det bästa sättet att beskriva det på är nog genom att framhäva min kommande och första stora soloutställning, Kryptomania (öppnar på Trapholt 21 januari 2021, red.). Namnet på utställningen refererar till det som är kodat, det man inte förstår, det som är krypterat. När jag arbetar så går jag in i en sådan overklig värld.

– Jag föreställer mig det som ett land som jag stiger in i och så uppstår det saker skapat utifrån allt som omger mig varje dag. Under processen blir saker från verkligheten krypterade, jag vrider och vänder på dem och så kommer de ut på andra sidan i mitt konstnärliga uttryck. När jag arbetar blir jag helt absorberad, nästan som i trans. Jag tränger djupare ner i andra lager, ner i det undermedvetna. Det är där det fungerar bra för mig att vara rent konstnärligt – oavsett om det gäller måleri eller keramik.

– De stora krukor som jag arbetar på just nu är alla skapade under 2020. Ett år som vände upp och ner på allt. Då man inte kan räkna med något. Det finns inga gränser. Allt var i upplösning. Jag hämtar mycket nere i mörkret, nere i de sinnestillstånd där saker inte är lika välfungerande. Eftersom den våta leran sätter vissa gränser i förhållande till hur länge du kan hålla på och hur mycket du kan ändra, så fångar den in min respons på det som händer runt omkring mig på ett väldigt rent och direkt sätt.

En av de största utmaningarna med att arbeta med keramik för Mie har varit färgsättningen, där utfallet kan variera beroende på val av lera, glasering och bränning, vilket gör det svårare att styra färgerna i förväg.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad

Medan vi på BO BEDRE arbetar med att skapa harmoni i hemmet, skulle man kunna säga att du försöker skapa sprickor i det perfekta. Vad händer när man ställer en av dina krukor i ett hem?

– Det är något dystopiskt med vår samtid. Det känns ju nästan som att man är med i en sådan där hardcore, apokalyptisk framtidsfilm, och den verklighet vi lever i reflekteras på sitt sätt i min konst. Har du en kruka som jag har gjort hemma hos dig, så ger det dig en upplevelse som du inte kan få någon annanstans. Den kanske får dig att reflektera över saker som du inte skulle ha reflekterat över annars. Kanske får den dig att filosofera lite. Den plats där jag helst vistas är mellan det som både är vackert och dystert. Mina verk får gärna ge allt annat man har i sitt hem en liten knuff, bryta harmonin lite. Det tror jag man behöver. Jag är väldigt inspirerad av en person som Grayson Perry. Han målar politiska agendor på både vaser och gobelänger. Och så gillar jag att min konst får en funktion i ett hem. För mig är det helt fantastiskt när konsten liksom får en extra dimension.

Med leran som målarduk finns det en annan grad av omedelbarhet, eftersom man inte kan göra om saker alltför många gånger. Man har dessutom endast runt fjorton dagar från det att krukan kommer in tills den blir för hård att arbeta med.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad