Alexander och Mathias i parets lägenhet på Christianshavn. De är båda utbildade arkitekter och samarbetar för närvarande i en rad olika design- och inredningsprojekt.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad

De vackra snökristallerna i papper har Alexander och Mathias själva klippt.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad

Ornamentets kraft

För de båda arkitekterna Alexander Vedel Ottensen och Mathias Mentze är et dukat julbord en symbol på ornamentets kraft. Bordets element ger oss en känslomässig koppling till naturen, till svunnat tider och tidigare generationer. Och så påminner det oss om något värdefullt som många av oss har glömt bort.

På julbordet hos Alexander och Mathias hittar man en uppsjö av arvegods och föremål med en speciell historia. Bordet har på så vis kommit att representera ett nätverk av relationer och berättelser. Bordet är av franska Pierre Chapo, vars design Mathias är generalagent för i Danmark. Runt bordet ses en unik stolsamling med design av William Morris & Co, George Nakashima och Axel Einar Hjorth.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad

Järnek, mistel och chokoladskära – på bordet finns det massor av växter och blommor som sätter dig i förbindelse med naturen.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad

Mer än ett julbord

Ett rum som nattetid på ett magiskt sätt förvandlas till en julsaga med 100julgranskulor i taket, stearinljus och julmusik. En strumpa som är fylld med pusselbitar varje decembermorgon fram till den 24 december, då de kan byggas till ett helt pussel. En julgran som dignar av sagolikt julpynt som flera generationer samlat på sig – alltid pyntad efter samma hierarkiska ordning. En tur ut i skogen för att välja den perfekta julgranen. En kryddigt väldoftande glögg hjälper frusna granhuggare att återfå värmen i valna fingrar och kalla nästippar. En resa bort från julen till Mexiko. Till New York.

Det dukade julbordet hos de båda arkitekterna Alexander Vedel Ottensten och Mathias Mentze väcker minnen från svunna jular de har firat – var för sig och tillsammans. Enligt båda får man ta i lite extra när det gäller julen och pynta så att det nästan är för mycket.

– Julen har vissa grundläggande ornamentala kvaliteter, och här finns mycket för ögat att utforska – så mycket att man inte skulle stå ut att ha det så här hemma varje dag. De saker vi omger oss med under julen är inte bara utvalda för sina estetiska kvaliteter, utan även för att de är förknippade med speciella minnen. Ett dukat julbord blir på så vis ett märkligt porträtt av en familj eller en karta över relationer, och det är egentligen det fina med det, tycker jag, säger Mathias.

Den lilla glaselefanten har en alldeles speciell betydelse i Mathias familj. Den är munblåst, sannolikt i Tyskland, och har gått i arv i familjen. Den hänger alltid på granens högsta gren som det viktigaste julpyntet.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad

Fina gamla strutar har också gått i arv och hänger på ett grovt snöre uppspänt över det dukade bordet.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad

Från generation till generation

I Mathias familj finns det massor av vackert julpynt som har gått i arv i generationer. Det är framförallt Mathias far och farfar som har samlat på antika julgranskulor och juldjur.

Men i de gamla dammiga lådorna ligger det även en fin liten ask på vilken det står skrivet ”Mors pappersdjur”, som måste ha tillhört Mathias farmor. Mathias själv har också börjat samla på sig saker till såväl julbord som julgran från sina resor världen över.

– Det här är till exempel en mexikansk juldekoration som jag köpte på en loppmarknad i Mexico City i februari. Den här fina antika påfågeln köpte jag i en antikhandel i Amsterdam, berättar Mathias.

Allt på bordet har en historia, från varje enskild julgranskula till servis, den lilla grisen och champagneglasen som de ärvt av en vän.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad

En vacker liten silverlocka har hittat sin plats på en gren i den överdådiga juldekorationen på bordet.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad

”Vi använder föremål för att skapa identitet”

För både Alexander och Mathias fyller detta samlande på föremål en viktig och ofta underskattad funktion.

– Vårt förhållande till saker betyder mer än de flesta är medvetna om. Nu har vi gått igenom en sådan där period då det har varit inne att prata om materialism som något väldigt dåligt, men jag tror att det ligger mer i det än att det bara är ett kapitalistiskt påfund. Jag tror faktiskt att vi använder föremål för att skapa identitet. Det ser man ju till exempel med arvegods och vad det betyder för hur vi förstår oss själva. Det är hela den diskussionen om huruvida man bara ska slänga ut allt, vilket har varit modernismens motto, eller om man ska behålla det. Det ligger mycket starka känslor i det, säger Mathias, och Alexander tillägger:

– Som att påfågeln som du har tagit med dig från en resa betyder mycket för dig eller att de här pappersdjuren har tillhört din farmor. Det är ju inte bara föremålen i sig själva, utan även narrativen som de bär med sig som betyder något.

Den lilla antika påfågeln har Mathias köpt på en resa till Amsterdam, silverbesticken är ärvda och de fina servetterna har paret köpt i butiken Fragonard i Saint-Paul de Vence under en resa till Sydfrankrike.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad

Ytterligare en liten gris från den fantastiska samlingen av gammalt julpynt som har gått i arv i Mathias familj.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad

Traditioner och ritualer

Förutom föremål med en historia bidrar även traditioner och ritualer till att göra med julen speciell för Alexander och Mathias. De gillar den långsamhet som infaller sig när man till exempel ägnar flera dagar, eller till och med veckor, åt att t.ex. göra julpyssel eller julbaka.

– Upprepningen i att man vecklar ut pappret varje år och tar ut en glaskula. Traditioner och ritualer skapar anledning till något socialt. Det skapar gemenskap, säger Mathias, och Alexander tillägger:

– Saker man upprepar om och om igen ger ju även upphov till ett speciellt lugn. I en annars stressad vardag är det något tryggt och lugnande i ritualen och att allt är som det brukar vara. Det jordar oss.

I ett hörn ses en del av ett konstverk av konstnären Felix Gonzalez-Torres som dog av aids 1996. Verket, som han tillägnade sin pojkvän som dog av aids före honom, består av en massa små lyckokakor förpackade i guldpapper. Verket är spritt över hela världen och är en symbol för hur snabbt saker kan förändras, då godisberget krymper när man äter av det, tills att det inte finns mer.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad

Det vackra saltkaret i guld är av Arje Griegst och ett arv från en vän. Pyntet utformat som fåglar kommer från Mathias mammas familj, som är från Sverige. Glaset till vänster är gjort av Mathias bror, Nikolaj Lorentz Mentze.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad

Julen är något speciellt

Trots att Mathias och Alexander ofta reser bort till jul, eftersom de många traditionerna ibland även kan kännas begränsande för den individuellafriheten, är de också eniga om att julen skapar något alldeles speciellt.

– Om det ska vara en rubrik på allt det här, måste det vara ornamentets kraft! I flera år har vi gjort allt vi kan för att undanröja allt som var ornamentalt, och idag står vi där med vita väggar målade med plastfärg och svarta plaststolar. Men kring jul omger vi oss med saker vi har en relation till. Blommorna på bordet ger oss anknytning till naturen, arvegodset ger oss anknytning till människor och tiden innan oss och så vidare. De skapar anknytning till en massa saker som jag tycker att vi som samhälle sedan länge har försökt att göra oss av med.

– Julen påminner oss att komma tillbaka till saker med fysiska kvaliteter, men som även skapar en koppling till vårt ursprung. Det ligger en stor kvalitet i att plocka plommon, göra marmead av dem och ge till sina nära och kära. Det behöver inte vara mycket svårare än så, förklarar Mathias.