Grannarna

Antalet bin i Nordeuropa minskar. Det leder till mindre pollinering och är rent generellt ett problem för biodiversiteten.

Möt de båda vännerna och grannarna Mette Rose och Maja Lotz. De bor mittemot varandra på en villagata och debuterade förra året som biodlare. Läs om deras bikupor och historien om ett par grannar som ville göra skillnad.

Honungsjakt. Det är dags att skörda honungen. I full mundering liknar biodlarna rymdfarare, men under skyddsdräkterna finns de båda grannarna Mette Rose och Maja Lotz. Försiktigt lyfter de upp honungsramarna ur kupan i Mette Roses trädgård.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad

Hortensior och framförallt nävor är bra växter som ger föda åt bin långt in i september.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad

Ett arbetsbi dör efter ca fem veckors intensivt liv. Varför?

För att vingarna är utslitna. Ett av de mer sorgesamma aspekterna med att ha bin, som annars är en hobby fylld med liv och glädje.

Fråga bara Maja Lotz och Mette Rose som bor mittemot varandra på en villagata i Hellerup norr om Köpenhamn och som är relativt nyblivna biodlare. I maj har de haft varsitt bisamhälle i ett år.

Och vilket fantastiskt år sedan ... De skördade honung fyra gånger – över 64 kilo – och har startat en rörelse i området för att locka fler grannar att skaffa sig bin och några överväger det redan. De har sålt delar av skörden till en Michelinrestaurang och båda skiner i kapp med solen när de berättar om sina bikupor. De svävar dock lite på målet på frågan om hur det hela egentligen började, men det var nog en rad sammanträffanden med tidningsartiklar om att bina blir allt färre och egna erfarenheter.

– För några år sedan grubblade jag över varför de tre plommonträden på bakgården inte gav någon frukt, och jag frågade några experter som menade att det berodde på dålig pollinering. Så allt det vi hade läst om att bina blir allt färre kunde jag konstatera empiriskt i min egen trädgård, berättar Maja Lotz.

Vid samma tidpunkt flyttade Mette Rose tillbaka till Danmark efter en tid i New York. Efter dess asfaltsdjungel längtade hon efter natur, som hon uttrycker det. Först funderade hon på höns, men de båda vännerna, som bor mittemot varandra, blev fascinerade av binas värld och började undersöka hur de skulle bära sig åt.

De lyckades komma in på en nybörjarkurs för biodlare – ett riktigt lyckokast, för det är faktiskt högt söktryck till biodlarkurser i Danmark.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad

Nalle Puh-männen och -kvinnorna

– Det är tryggt att börja som blivande biodlare för man får en mentor från start och för oss var det kärlek vid första ögonkastet när vi mötte Nalle Puh-herrarna och -damerna i den lokala biodlarföreningen. Varje gång vi gick från mötena var vi mycket upprymda, berättar de båda vännerna. Nästa steg var att köpa allt som behövdes. Ett nybörjarpaket plus dräkter. Sedan är man redo att ta emot sitt bisamhälle. Här skrattar Maja Lotz och Mette Rose högt:

– Vi hade dessförinnan planerat en cykelsemester i New York, och vi kunde inte riktigt få något exakt datum för när bina skulle komma. Så när vi äntligen fick det, blev vi något till förskräckta för det var förstås precis när vi skulle cykla runt i New York.

“Vi tjöt av lycka”

Och då är det ju bra att ha två kärleksfulla makar som kl. 06.00 den 5 maj fick infinna sig på en parkeringsplats där de mötte en bidrottningodlare från Jylland och fick varsitt paket med bin. En halvtimme senare hade en familj på runt 20 000 bin fått en ny adress på villagatan – på dagen för Danmarks befrielse. Makarna skickade över en video till New York.

– Vi skrek av glädje när vi fick ’se de första bina flyga ut ur bikupans ingång och plötsligt kunde vi inte bärga oss tills vi kom tillbaka hem. Vi hade redan i förväg bestämt var kuporna skulle stå, för när bina väl har flyttat in kan du inte ändra på det. De har ett så finstämt GPS-system att de inte kan hitta hem om du flyttar på kupan. Om du av någon anledning måste flytta på kupan, kan du göra det med ca 10 cm i veckan – då kommer bina långsamt att vänja sig vid den nya placeringen.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad

I Mette Roses trädgård får gräset lov att gro och båda trädgårdsägarna planerar nu sina trädgårdar efter binas behov och behovet av en gräsmatta för barnens bollspel är numera sekundärt.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad

Våga ta språnget: Bli biodlare

I Nordeuropa är biodling reglerat i lagstiftningen. I praktiken betyder det bland annat för nystartade biodlare att det bisamhälle (avläggaren) man köper måste kontrolleras för eventuella sjukdomar för att säkerställa att inte smittsamma sjukdomar sprids. Det är som regel säljaren av bisamhället som ansvarar för denna kontroll. Det händer att grannar ställer sig skeptiska till biodling. Det bästa medlet för att undvika grannosämja är att avgränsa bigården med en häck och prata med grannarna innan du ställer ut bikuporna. Berätta för dem att bin är viktiga för pollinering av fruktträd och bärbuskar och för pollinering av vilda växter i naturen. Kom även ihåg att informera grannarna om skillnaden mellan bin och getingar. De flesta som säger att de är rädda för bin är i själva verket rädda för getingar som är en betydligt mer aggressiva släktingar.

I Maja Lotz trädgård har bikupan placerats på ett garagetak, en byggnad som tidigare var grå och trist, men som nu har fått ett levande tak. De båda vännerna har fått mycket hjälp av en granne, Peter, som var biodlare för 20 år sedan. De kan verkligen rekommendera att man är flera grannar om projektet om man vill satsa på biodling. Sommaren är högsäsong men även semestertider, så det är praktiskt att ha någon som kan hjälpa till. En gång i veckan håller Mette och Maja ett ”bikollmöte” som de kallar det. De hjälper varandra om den ena måste resa bort.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad
© Birgitta Wolfgang Bjørnvad

Binas föda har vännerna också tagit mycket seriöst

Deras trädgårdar är nu planerade och planterade så att bina har något att samla in och äta hela säsongen. Trädgårdarna har med andra ord blivit lite mer vilda.

– Vi började med att köpa 2000 lökar så att bina har något gott på våren och till sensommaren har vi planterat t.ex. salvia och åkervädd. Under sommaren finns det massor med blommor och föda, säger Maja, och Mette tillägger:

– När vi flyttade in i vårt hus var det bara gräs överallt och gräs är en grön öken för bin, såvida man inte låter gräset gro så att det blommar. Klöver är till exempel godis för bin. Men jag tycker att trädgårdsägare bör fråga sig vilken nytta man egentligen har av allt det där gräset?

– Vad är den mest fascinerande aspekten med att ha bin?

– Kanske dofterna ... Ett bisamhälle doftar härligt av vax, ja av liv och biodlare kan lukta sig till om bisamhället mår bra. Arbetsbinas dans inuti den mörka kupan är också märklig, det är variationerna i vingarna som berättar för de andra bina var det finns extra bra pollen just nu. Och ja, även det faktum att det sitter en drottning i en kupa och styr det hela, säger de båda kvinnorna som byggde en naturbro på varsin sida av villagatan.

Köp kvalitetsväxter, lyder Maja Lotz och Mette Roses uppmaning – det vill säga plantor och fröer som inte är betade. Har man fruktträd kommer man med stor tillfredsställelse kunna uppleva hur mycket bättre den pollinerade frukten smakar.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad
© Birgitta Wolfgang Bjørnvad

Binas hierarki och värld fascinerar Maja Lotz och Mette Rose varje dag. Till exempel att vissa arbetsbin blir väktarbin, att varje arbetsbi endast lever i några få veckor tills dess vingar blir utslitna och att en drottning styr hela riket.

© Birgitta Wolfgang Bjørnvad
© Birgitta Wolfgang Bjørnvad

Honungsskörd

Stadshonung är mycket varierad både till färg och smak. Det beror på att stadsbin kan samla in nektar och pollen från en mängd olika blommor, träd och buskar. Monokulturella lantbruksområden ger inte samma möjlighet.

Även konsistensen skiljer sig åt, eftersom stadshonung kan förbli tunn och gyllene på grund av den lägre glukoshalten. Undersökningar visar att stadshonung generellt har samma antibakteriella egenskaper som den berömda Manuka-honungen från Nya Zeeland. Bina täcker den mogna honungen i cellen med ett vaxskikt, som brukar kallas vaxlock eller avtäckningsvax. Detta lock måste avlägsnas innan honungsramarna kan slungas.

Vaxlocket avlägsnas normalt med en avtäckningsgaffel. Det går till på så sätt att man försiktigt för in gaffelns långa nålar genom vaxlocket och sedan lyfter på gaffeln varpå vaxlocket följer med. När cellerna på båda sidor om honungsramen har blivit avtäckta, är det dags att ställa den i honungsslungaren. Först ställs ramarna ner i en slungkorg eller stativ i honungsslungaren. Sedan körs de runt med accelererande hastighet så att honungen till slut slungas ur med hjälp av centrifugalkraften. Honungen från Hellerup är flytande och enkel att använda i matlagning. Nu levererar de båda vännerna till Michelinrestaurangen Alouette i Köpenhamn. De har även skapat ett Instagramkonto, @honeylanecph, där man kan följa deras säsong.